HR är chefernas härskarteknik

Human Resources, HR, är en ideologi som går ut på att öka chefernas makt. Det viktigaste redskapet är individuell lönesättning. Det menar den norske fackföreningsmannen Stein Stugu.

Stein Stugu, "Du har sparken!". Foto: Erik Hjärtberg
Stein Stugu, ”Du har sparken!”. Foto: Erik Hjärtberg

Den som har arbetat eller sökt arbete på ett större företag de senaste åren har sannolikt varit i kontakt med HR-avdelningen. HR står för Human Resources, mänskliga resurser. Detta är dock mer än ännu ett onödigt engelskt låneord.

Enligt Stein Stugus bok ”Du har sparken!” (ISBN: 9788283420326) är HR i själva verket en ideologi som går ut på att styra de anställda och öka chefernas kontroll. Det viktigaste redskapet inom HR är individuell lönesättning eftersom det flyttar fokus dit arbetsköparen vill ha det. Lönen blir i stället för arbetarens andel av värdeskapandet, en belöning för prestation. Och vad som är en bra prestation definieras av cheferna.

När fokus vrids till den enskildes prestationer, försvagar det arbetarens kamp för att höja allas löner. När det är chefernas syn på rättvisa kombinerat med vad de ser som nyttigt, som avgör den enskildes lön, har kollektivet mist sin betydelse.

Det råder dock oenighet om huruvida det är förnuftigt med en individuell och prestationsbaserad lön. Även på den norska handelshögskolan Bedriftsøkonomisk Institutt finns uppfattningen att individuell lön inte främjar verksamheten. Några av problemen är:

  • Individuell lön försvagar motivationen och bidrar till att lönen blir målet för det man gör, i stället för arbetet i sig.
  • Individuell lön baserat på prestation gör det viktigt att prestera bättre än andra. I praktiken står det ofta i vägen för samarbete om gemensamma mål.
  • Individuell lön flyttar fokus från verksamhetens behov till det du måste göra för att förbättra din egen lön.
  • Om du når dina mål och får högre lönepåslag kommer motivationen att försämras kraftigt om du inte når målen nästa år och får lägre lönepåslag.

Individuell lön kan användas som belöning men också som straff. Det förekommer ofta att fackligt förtroendevalda inte får samma lönepåslag som de andra.

En förtroendevald som säger sig ha straffats på detta sätt pekar på följande problem med individuell lönesättning:

  • Även om individuell lönesättning är bra i teorin så är det praktiska genomförandet svårt problematiskt.
  • Många chefer klarar inte av att sätta löner.
  • Många chefer har problem med att objektivt värdera de anställda. Ju längre ner i hierarkin du befinner dig, desto svårare är det att värdera din insats.
  • Att lönerna är hemliga gör det svårare att rätta till felaktigheter.

Boken avslutas med ett antal förslag på strategier för att stärka fackföreningsrörelsen i den rådande situationen. Överlag vill Stein Stugu på olika sätt öka medlemmarnas inflytande i facket. Något som fackligt förtroendevalda särskilt måste understryka i sin argumentation är att en kompromiss är en kompromiss.

En kompromiss är aldrig ett uttryck för parternas, chefernas eller de förtroendevaldas högsta önskan. Därför är det farligt att ge intrycket av att det är det. Det finns ofta en stark tendens till att förtroendevalda argumenterar för en kompromiss de har gått med på, med att alla delar i avtalet är bra. Detta kan skada fackföreningarna. Det kan leda till att de anställda uppfattar fackets förtroendevalda som chefernas förlängda arm, eller i värsta fall till att de förtroendevalda inte försöker förändra något.

Oenighet är bra och det är viktigt att alla fackets medlemmar kan delta i diskussioner med den största möjliga tillgången till kunskap.

Stein Stugu har en bakgrund som fackligt förtroendevald och vänsterpolitiker.

”Ålder inget kriterium för högre lön”

Individuell lönesättning innebär inte nödvändigtvis att erfarenhet lönar sig. Ålder och anställningsår är i sig inget kriterium för högre lön.

Inom omsorgen i Hässleholms kommun tillämpas individuell lönesättning, rapporterar Norra Skåne. Den som är ny i yrket kan tjäna mer än en med 17 års erfarenhet.
– Vi tillämpar individuell lön och det är inte alltid man som arbetsgivare anser att det finns en koppling där. Ålder och anställningsår är i sig inget kriterie för högre lön, säger omsorgschefen Annika Andersson, till Norra Skåne.

Rektor: ”individuell lön tar orimligt lång tid”

Inte bara lärare är missnöjda med lönerna inom skolan. Vissa rektorer anser att lönesättningen blir för tidskrävande med individuell lönesättning.

Maria Jarlsdotter, rektor på Malmö latinskola, beskriver i ett blogginlägg hur arbetsgivarsidan hanterar den individuella lönesättningen.

Hon berättar att den årliga lönerevisionen börjar i augusti. Den nya lönen meddelas i mars och betalas ut april, om fack och arbetsgivare är överens.

Jag anser att arbetet med att sätta individuella löner tar orimligt lång tid i förhållande till utdelningen. Speciellt när en skillnad på en hundralapp mellan två medarbetare kan betyda mycket för någons självkänsla.

När allt det här är över skall vi hantera lönelyftet för “särskilt skickliga lärare”…

Maria Jarlsdotter förespråkar i stället tarifflön.

Minskad lönespridning ökade jämställdheten

Vissa hävdar att ökad lönespridning gynnar kvinnor. Forskning visar däremot att den minskade lönespridningen på 1960- och 1970-talet även minskade löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Som undertecknad tidigare berättat anser Åsa Linderborg att individuell lönesättning missgynnar kvinnor, som inte har samma självförtroende att prata för sig som män.

Även fackförbundet Byggnads motsätter sig individuell lönesättning med argumentet att det skulle missgynna kvinnor. Centralorganisationen Saco, däremot, anser att individuell lönesättning är viktigt för att ”minska lönegapet mellan kvinnor och män och för att öka lönespridningen i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor”.

En forskningsrapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visar dock att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade under den solidariska lönepolitiken i Sverige, från 1960-talet och fram till början av 1980-talet. Minskad lönespridning har varit en av de faktorer som förbättrat kvinnors relativa löneläge, står det i rapporten.

”Tydlighet och individuell lön går inte ihop”

Fackförbunden efterlyser tydligare kriterier för lönesättning. Robert Lundqvist, medlem i Vision, menar att tydlighet och individuell lön inte går ihop.

Robert Lundqvist, medlem i facket Vision, riktar i den trotskistiska tidningen Offensiv skarp kritik mot den individuella lönesättningen. Han är framför allt kritisk till att hans eget fackförbund förespråkar individuell lön.

Varje nytt löneavtal omgärdas med formuleringar om att kriterierna för lönesättningen ska vara tydliga och kända. Att resultatet avtal efter avtal visar sig vara lika otydligt som tidigare gör inte att facken verkar fundera på om det är något fel i frågans formulering. Istället upprepas fraserna. Tänk om det istället är dömt att misslyckas? Den tydlighet som sägs vara en förutsättning är kanske omöjlig? Ja, det finns kanske en möjlighet att få till tydliga kriterier. ”För det här jobbet och med den här erfarenheten ska lönen vara x kr”. Men det är ju inte en individuell lön!? Nej, helt rätt, tydlighet och individuella löner går inte ihop. Var god välj.

Bussförare vill fortfarande ha tarifflöner

Kommunal har slutit ett nytt kollektivavtal för bussförare. En ny arbetsgrupp ska se över de individuella lönerna.

Som undertecknad tidigare berättat vill fackförbundet Kommunals medlemmar hos de kommunala bussbolagen inte ha individuell lönesättning. Nu har facket slutit ett nytt kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen KFS för buss- och spårvagnspersonal, rapporterar Kommunalarbetaren.
– De centrala parterna konstaterar där att det lönesystem som finns i dag inte fungerar på ett tillfredsställande sätt så därför ska vi ha en arbetsgrupp kring de individuella lönerna, säger Kommunals ombudsman Per Svensson till Kommunalarbetaren.

Det är oklart när ett nytt lönesystem kan införas för de berörda arbetarna.
– Vi får väl se resultatet. Det är svårt att ändra ett lönesystem på bara en månad i avtalsförhandlingarna. Nu får vi i gång en process kring det här, säger Per Svensson till tidningen.

Individuell lön är ett ”hot mot fackets styrka”

Individuell lönesättning är ett hot mot fackets styrka, anser Flammans Zina Al-Dewany. Flera fackförbund förespråkar dock själva individuell lönesättning.

De som säger sig vilja behålla den svenska modellen måste göra något åt fackets maktlöshet, skriver Zina Al-Dewany i Flamman. Fackets maktlöshet grundar sig i både osäkra anställningar, individuell lönesättning och färre medlemmar, skriver hon.

Samtidigt som den lokala fackstyrelsen får mer makt, kan det även tvinga en anställd att förhandla både sin egen och sina kollegors situation direkt med närmsta chef. En konflikt där chefen får ett stort maktövertag, och det fackliga arbetet knappast lockar. Då råder en tystnad på arbetsplatsen som är ett hot mot både arbetsvillkor, facklig organisering och demokratin.

Som undertecknad tidigare berättat förespråkar dock flera fackliga organisationer själva individuell lönesättning. Däribland finns centralorganisationen Saco, TCO-förbunden Lärarförbundet och Vision, samt LO-förbundet Kommunal.

Åsa Linderborg anser att lönesamtal är förnedrande

Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg menar att lönesamtal är förnedrande för båda parter och att individuell lönesättning missgynnar kvinnor.

Åsa Linderborg berättar i Aftonbladet om boken ”Du har sparken – om HR og amerikanisering av norsk arbeidsliv” av Stein Stugu. Trots att boken handlar om Norge ska den säga lika mycket om svenska arbetsplatser.

Det viktigaste styrningsverktyget är individuell lönesättning. Även arbetsplatser med kollektivavtal har ofta en del av potten vikt för individuell lönesättning. Vi som har chefsansvar på Aftonbladet sitter med den där skiten just nu, i lönesamtal som är förnedrande för båda parter men så klart mest för den som inte har en rättvis lön.

Åsa Linderborg menar att individuell lönesättning splittrar kollektiv, försvagar fackföreningsrörelsen och ökar ojämlikheten. Det ska också missgynna kvinnor, som inte har samma självförtroende att prata för sig.

Riksrevisionen bekräftar splittring bland lärare

Satsningar på lönespridning leder till sämre sammanhållning bland lärare. Det uppger Riksrevisionen i en ny granskning.

De statliga satsningarna Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet har lett till högre lön men sämre sammanhållning inom läraryrket, uppger Riksrevisionen i en ny rapport. Detta rapporterar tidningen Arbetsvärlden.

Med Karriärstegsreformen infördes karriärtjänster bland lärarna. Vissa lärare som bedömdes vara särskilt yrkesskickliga kunde bli Förstelärare, få kompetensutveckling och lönelyft på 5 000 kronor i månaden.

Lärarlönelyftet sköt till mer pengar till lärare som bedömdes vara särskilt skickliga. Lärarlönelyftet ger en löneökning på mellan 2 500 kronor och 3 000 kronor i månaden.

Som undertecknad tidigare berättat anser många lärare att Lärarlönelyftet leder till splittring bland lärarna.

Riksrevisionen uppger att Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet ger relativt stora löneökningar till en begränsad andel lärare vilket leder till ökad lönespridning.

En majoritet av huvudmännen och rektorerna upplever att Lärarlönelyftet, liksom Karriärstegsreformen, har försämrat sammanhållningen mellan lärare. Närmare hälften uppger även att Lärarlönelyftet påverkat arbetet i arbetslag negativt.

Representanter för Lärarfacken kommenterar detta i Arbetsvärldens artikel. Facken vill själva ha ökade löneskillnader och menar att problemet endast är att löneskillnaderna är ”osakliga”. Det är oklart hur facken vill komma rätta med det problemet.
– Ökad lönespridning är ingenting farligt i sig, problemet uppstår när den är osaklig, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundet, till Arbetsvärlden.

Lärare anser att lönespridning splittrar

Ökad lönespridning är inte någon lösning på skolans problem, anser Li Eriksdotter Andersson, lärare.

Li Eriksdotter Andersson, lärare, riktar i Fria Tidningen skarp kritik mot lärarlönelyftet, som är en statlig satsning för att höja lönerna för vissa utvalda lärare. Hon anser att lärarlönelyftet i många fall tycks leda till splittring av lärarkollegiet och försämring av den psykosociala arbetsmiljön.

De som inte får ta del av den begränsade penningpotten kan uppleva sig (och vara) förbisedda och förfördelade, medan de som befinner sig i andra änden skäms över denna ojämlikhet. Många vittnar om att de reformer som skulle leda till en utveckling av undervisningen och göra läraryrket mer attraktivt istället fått som effekt att man börjat förhålla sig som konkurrenter till varandra, medan andra blivit så knäckta att de valt att lämna läraryrket bakom sig.

Stöd, uppskattning och möjlighet till fortbildning kan göra mycket gott för utvecklingen av såväl lärare som undervisning och skola. Men detta är inte synonymt med att göra karriär eller konkurrera. Tvärt om arbetar vi som bäst när vi får göra det som kollektiv – bidra med olika kunskaper, växa tillsammans, ha tid och resurser att utbyta erfarenheter med varandra.