Hamnarbetare är mer jämlika än ledarskribenter

Hamnarbetarna skiter i kvinnor, anser Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell. Anna Hedström, hamnarbetare, svarar att hon till skillnad från Eva Franchell har samma lön som sina manliga kollegor.

Den mest omtalade fackliga konflikten på senare tid har stått mellan facket Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar. Konflikten har slutat med att Hamnarbetarförbundet för första gången lyckats förhandla sig till ett kollektivavtal.

Den socialdemokratiska ledarskribenten Eva Franchell kommenterar saken i Aftonbladet med att hamnarbetare borde känna större solidaritet med sina lägre avlönade systrar. Eva Franchell skriver i samma text att kvinnliga journalister tjänar nio procent mindre än sina manliga kollegor.

Inte ens på delvis LO-ägda Aftonbladet har kvinnorna kommit i kapp, där skiljer det fortfarande en tusenlapp mellan könen, men vi är knappast ensamma. Den generella löneskillnaden mellan kvinnor och män är i dag 11,3 procent. Omräknat i tid innebär det att män får betalt för hela sin arbetsdag, från åtta till fem, medan kvinnorna jobbar gratis efter 16:06. Vi ger alltså bort nästan en gratistimme varenda arbetsdag.

Anna Hedström, hamnarbetare, svarar på Eva Franchells text i ett öppet brev i tidningen Arbetaren. Enligt Anna Hedström har alla på hennes arbetsplats samma lön vilket omöjliggör lönediskriminering.

ALLA tjänar lika mycket på kajen. Kvinna som man. Ung som gammal. Erfaren som hungrig ny spoling. Det är liksom lika självklart som att solen går upp i öst och ner i väst.

Anna Hedström skriver vidare:

Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit? LO accepterar lönegapet mellan män och kvinnor. Det är riktigt tråkigt att dina manliga kollegor är så osolidariska. Tydligt är att här finns förbättringar att göra. Det är en ojämlikhet som inte är acceptabel.
Frågan är – blir den bättre av att vi i hamn inte har skyddsombud och ett eftersatt skyddsarbete?

Uppdatering: I en debattartikel i tidningen Arbetet skriver 34 kvinnliga hamnarbetare nu en kommentar till Eva Franchells utspel.

Det första man får lära sig när man går med i Hamnarbetarförbundet är att alla har samma grundlön. ALLA.
Kvinna som man, ung som gammal, erfaren som nyanställd.
Lika lön för lika arbete är ett av Hamnarbetarförbundets mest grundläggande krav.
Vi beklagar att journalistfacken och LO inte har anammat det på samma sätt, men i stället för att avundsjukt försöka smutskasta Hamnarbetarförbundet borde Franchell följa vårt exempel: gå samman med sina manliga och kvinnliga kollegor och driva frågan i sin egen fackförening.
Det är så vi brukar göra.
Antagandet att vissa yrkesgrupper skulle få högre löner på bekostnad av andra är också helt verklighetsfrånvänt.
Det är arbetsgivarna som sätter lönenivån, inte kollegorna i en annan bransch.

Som undertecknad tidigare berättat innebär journalisternas avtal individuell lönesättning. Som undertecknad också tidigare berättat är löneskillnaderna mellan könen större bland högavlönade som har större inslag av individuell lönesättning.

En studie av tarifflöner i transportsektorn från 2011 visade att skillnaden mellan kvinnors och mäns löner var mindre inom de avtalsområdena jämfört med genomsnittet på arbetsmarknaden. Löneskillnaden mellan kvinnliga och manliga transportarbetare med tarifflön var 5,4 procent jämfört med lönegapet på hela arbetsmarknaden, som var 15 procent.

Liberalismen är liberal bara för företagare

VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom vill stoppa valfriheten när det gäller fackförbund. ”Inte så liberalt, egentligen”, skriver han.

Som undertecknad tidigare berättat vill VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom begränsa strejkrätten. Detta med anledning av att regeringen vill se över reglerna för att vidta stridsåtgärder i en situation där arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal eller där skälet för att vidta stridsåtgärder är något annat än att uppnå ett kollektivavtal. Richard Appelbom förtydligar vad han menar i dagens VLT.

Det innebär i praktiken att flera fackförbund får svårt att sluta avtal på samma arbetsplats, vilket innebär lite av monopol för de stora organisationerna. Inte så liberalt, egentligen.

Fackföreningarna i Sverige styrs av sina medlemmar och agerar på en fri marknad i den mening att varje arbetstagare har rätt att söka medlemskap i vilken fackförening som helst, eller stå utanför facket.

Liberalism innebär att medborgarna ska ha rätt att exempelvis välja skola för sina barn. Däremot tydligen inte att välja fackförening.

Samtidigt som Richard Appelbom vill begränsa strejkrätten tycker han att det är viktigt att balansen mellan parterna på arbetsmarknaden inte äventyras. Fackförbunden ”ska vara så stora att de också tvingas ta ett övergripande samhällsansvar”. Det är oklart hur det ska gå till. Tvångsanslutning till regimtrogna fackförbund, som i de gamla öststaterna?

Liberal valfrihet gäller inte fackföreningar

Det vore rätt att strama åt konflikträtten, anser VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom. Detta med anledning av att regeringen vill se över reglerna för att vidta stridsåtgärder i en situation där arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal eller där skälet för att vidta stridsåtgärder är något annat än att uppnå ett kollektivavtal.

Richard Appelbom skriver:

På vanlig svenska handlar det om att göra det svårare för fackliga organisationer utan kollektivavtal att gå ut i konflikt.

Det är oklart vad som menas med vanlig svenska. Tvärtom är det i normalfallet just avsaknaden av ett kollektivavtal som gör att en facklig organisation kan gå i konflikt. Kollektivavtal innebär i regel fredsplikt och därför strejkar LO-facken normalt bara när avtalstiden har gått ut och det ska förhandlas fram ett nytt avtal.

Bakgrunden till förslaget om att inskränka strejkrätten är att en majoritet av hamnarbetarna i Göteborgs hamn har valt att vara med i Hamnarbetarförbundet, som inte har kollektivavtal med arbetsgivaren APM Terminals.

Richard Appelbom skriver vidare:

Den svenska modellen bygger på att starka parter träffar avtal inom sina respektive områden utan statlig inblandning.

Men det kräver i sin tur att ingångna avtal hålls och att fredsplikt råder. I andra länder med konkurrerande fackförbund inom samma avtalsområde har det kunnat bli huggsexa och ofta återkommande strejker.

Jenny Bengtsson, ledarskribent på ETC, påpekar att det finns fler arbetsplatser där det inte råder fackligt monopol. Både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund organiserar lärare i grundskola och gymnasium. Att begränsa strejkrätten i det fall ett företag har kollektivavtal skulle kunna leda till ”avtalsshopping”, menar Jenny Bengtsson:

Ett enkelt koncept, arbetsgivaren kan och kommer i alla lägen att välja det, för sig själv, mest fördelaktiga avtalserbjudandet. Och när det väl är gjort är det kört för alla andra.