Jag tillhör inte någon gul fackförening

Tidningen Arbetsvärlden har i dag en artikel med rubriken ”Frilans Finans startar gul fackklubb”. Stephen Schad, vd för Frilans Finans, meddelade detta i Journalistförbundets podd Journalistpodden.

Som undertecknad tidigare berättat arbetade jag under hösten som frilansjournalist via Frilans Finans. Eftersom jag tycker att problemet med a-kassa och egenanställning är viktigt svarade jag på en inbjudan om att ingå i ett råd för egenanställda inom Frilans Finans.

Något beslut om att rådet ska bli en fackklubb har inte tagits av medlemmarna. Rådets medlemmar har definitivt inte fått veta något om att rådet ska vara en gul fackförening, vilket enligt Nationalencyklopedin har följande betydelse:

facklig sammanslutning som styrs eller kontrolleras av arbetsgivare i syfte att förhindra strejker eller motverka arbetarnas inflytande på lönebildning eller andra produktionsförhållanden.

Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet, kommenterar saken i Arbetsvärlden.
– Han kallar det för en ”guling” men när man hör honom beskriva det låter det mer som en personalförening. Med det sagt så skulle sådana här initiativ kunna utvecklas till det som vi normalt kallar gula fackförbund, säger Jonas Nordling till tidningen.

Jag hoppas att Stephen Schad bara har uttryckt sig klumpigt. Jag har dock i kväll e-postat till Frilans Finans och meddelat att jag vill lämna rådet tills saken är utredd ordentligt.

Frekventa frågor i flygplatsdebatten

Debatten om Västerås flygplats fortsätter. Undertecknad har därför gjort en sammanställning av de påståenden och fakta som finns i frågan.

Passagerare på Västerås flygplats tar bussen till Stockholm. Foto: Erik Hjärtberg
Passagerare på Västerås flygplats tar bussen till Stockholm. Foto: Erik Hjärtberg

Som undertecknad nyligen berättat har Västerås flygplats kostat skattebetalarna mer än en halv miljard sedan 2001. Nästa fråga blir då vad vi får för pengarna.

Påstående: flygplatsen skapar jobb

Flygplatsens årsredovisning för 2017 visade att medelantalet anställda var 32. Som en jämförelse hade förskolan Iqra på Vallby 31,47 anställda under samma år, visar en revisionsrapport. Vidare skapar ju även skola, vård och omsorg arbetstillfällen i företag som levererar varor och tjänster till dessa verksamheter.

Påstående: en lokal flygplats ger färre bilresor

Ett vanligt påstående är att Västerås flygplats skulle minska antalet bilresor till andra flygplatser och därför skulle vara miljövänlig. Emellertid har det under åren gjorts två undersökningar som visar att västeråsarna är i minoritet bland passagerarna på flygplatsen. Eftersom passagerarna ofta har rest långt finns det inget som säger att transporterna minskar på grund av en lokal flygplats.

Här gäller det att läsa noga. Om mindre än 25 procent av passagerarna är från Västerås så är ju mer än 75 procent av passagerarna inte från Västerås. Grafik: LFV Aviation Consulting AB.
Här gäller det att läsa noga. Om mindre än 25 procent av passagerarna är från Västerås så är ju mer än 75 procent av passagerarna inte från Västerås. Grafik: LFV Aviation Consulting AB

Påstående: flygplatsen är viktig för näringslivet

Flygplatsutredningen från 2014 visar att flygplatsen inte är viktig för det lokala näringslivet. Företrädare för bland annat ABB och handelskammaren har också meddelat att de i stället vill ha bättre förbindelser till Arlanda.

Påstående: flygplatsen används för ambulansflyg

Ett annat argument för att behålla flygplatsen är att den används för ambulansflyg, brandflyg och militärflyg. Ingenting av detta är normalt kommunens ansvar. Ambulanser är regionens ansvar. Brandsläckning är MBR:s ansvar. Enligt ett tjänsteutlåtande från Västerås kommun är dessutom både ambulansflyg och militärflyg en ”mycket marginell verksamhet” på flygplatsen.

Kritik mot flygplatsen (utöver kostnaden)

Den kritik som har framförts mot flygplatsen, utöver den höga kostnaden, kan sammanfattas under följande tre punkter.
● Det finns flera andra flygplatser i Mälardalen.
● Flygets klimatpåverkan. Flygtrafiken har beräknats stå för en tredjedel av utsläppen av växthusgaser från transportsektorn i Västerås.
● Ryanair, som har nästan all passagerartrafik på Västerås flygplats. har en minst sagt dålig relation till fackföreningarna. Inte förrän i december 2017 gick Ryanair med på att överhuvudtaget förhandla med fackföreningar.

Sammanvägd bild av koldioxidutsläppen från transporter i Västerås, 2008. Grafik: Västerås kommun.
Sammanvägd bild av koldioxidutsläppen från transporter i Västerås, 2008. Grafik: Västerås kommun.

Kan fler passagerare rädda ekonomin?

Flygplatsutredningen från 2014 visar att det behövs en miljon passagerare per år för att flygplatsen ska gå runt. Samma utredning visar att terminalen inte klarar av att ta ta emot mer än 200 000 passagerare. Fler passagerare än så skulle kräva investeringar på minst 28 miljoner kronor.

Grafik: LFV Aviation Consulting AB.
Enligt den senaste flygplatsutredningen skulle flygplatsen knappt kunna ta emot 200 000 passagerare med den nuvarande terminalen. Grafik: LFV Aviation Consulting AB.

Vad bör göras?

De lösningar som de politiska partierna har föreslagit kan sammanfattas under följande tre punkter.
● Öka intäkterna och minska utgifterna. Försök har gjorts åtminstone sedan 2003.
Nedläggning av flygplatsen.
● En så kallad linje tre. Behålla flygplatsen och lägga ner passagerarflyget (reguljärflyg och charter). Detta skulle minska kostnaderna, minska klimatpåverkan och det kontroversiella samarbetet med Ryanair skulle upphöra. Samtidigt skulle flygplatsen kunna användas för militärflyg, brandflyg och ambulansflyg.

Läs mer om Västerås flygplats i min bok ”Ryanair på svenska”.

Kommunal testar sifferlösa avtal

Sifferlösa avtal kan testas på privata vårdcentraler. Det möjliggörs av facket Kommunals nya avtal med Vårdföretagarna. Kommunal tror att det ska gynna medlemmarna.

Möjligheten att testa sifferlösa avtal finns i det nya avtalet med Vårdföretagarna som gäller sjukvård, behandlings- och omsorgsverksamhet, skriver tidningen Kommunalarbetaren. Detta kan göras först efter godkännande av centrala parter och resultatet ska utvärderas.

Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare, anser inte att det är ett genombrott för Vårdföretagarna som länge strävat efter sifferlösa avtal. Kommunal däremot har kämpat för löneökningar i krontal i de senaste avtalsrörelserna. Sifferlösa avtal innehåller ingen garanterad löneökning.
– Nej, men får de inte en löneökning så kommer det här aldrig hända igen. Och den undersköterskan på den vårdcentralen som inte får någon löneökning flyttar till nästa vårdcentral, säger Lenita Granlund till Kommunalarbetaren.

Som undertecknad tidigare berättat slöt Kommunal med 2012 års avtalsrörelse för första gången ett avtal utan garantier om individuella lönehöjningar.

Individuell lönesättning försvårar facklig kamp mot diskriminering

Facken har svårt att vinna fall om lönediskriminering i domstol. Att en yngre man får högre lön än en mer erfaren kvinna innebär inte diskriminering, enligt Arbetsdomstolen.

Nätverket Jämställda Löner har i dag seminarium på TCO:s kansli i Stockholm. En av de frågor som ska diskuteras är fackförbundet Visions slutsatser efter lönediskrimineringsmålet AD 2013 nr 64 om Gryning vård AB.

En man som anställts som behandlingssekreterare hos ett vårdbolag hade vid anställningen och vid senare genomförd lönerevision fått en högre lön än en sedan tidigare anställd kvinna som också var behandlingssekreterare.
Kvinnan är omkring 30 år äldre än mannen. Vision menade att arbetsgivaren genom att ge kvinnan en lägre lön hade diskriminerat henne på grund av kön och ålder.

Arbetsdomstolen dömde att det fanns sakliga skäl att ge mannen över 2 400 kronor mer i månadslön än kvinnan. Anledningen var att mannen hade en mer omfattande utbildning i arbetsmetoden BBIC (Barnets behov i centrum).
– Tycker de verkligen att en tre dagars kurs är mer värd än all den vidareutbildning som jag har tagit del av genom åren? Det är ju skrattretande, sa kvinnan i fråga, Monica Nordén Jonsson, i en kommentar på Visions hemsida.

Som undertecknad tidigare berättat menar Lena Svenaeus, forskare på Lunds universitet och tidigare jämställdhetsombudsman, att den individuella lönesättningen har försvagat fackets möjligheter att motverka könsdiskriminering.

Lärarfack fortsatt kritiska mot lönesystem de själva förespråkar

Lärarnas avtalsrörelse är nu i full gång. Lärarfacken är kritiska mot ”omotiverade löneskillnader”. Facken förespråkar dock fortfarande individuell lönesättning och ökad lönespridning.

Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för Sveriges lärare pågår fortfarande. Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, Lärarförbundet respektive Lärarnas Riksförbund, sammanfattar fackens krav i Dagens Samhälle.

Facken kräver bland annat löneökningar i ett livslöneperspektiv, ett avskaffande av ”omotiverade löneskillnader”, samt bra löneutveckling utan att byta jobb.

För många erfarna lärare är idag byte av arbete eller arbetsplats fortfarande den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling. Det drabbar eleverna. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste därför garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.

Debattartikeln innehåller ingenting om att det system som facken själva förespråkar, med individuell lönesättning och ökad lönespridning som mål, borde omvärderas. Som undertecknad tidigare berättat är ålder inte något kriterium för högre lön och lärare som är trogna sina arbetsgivare får inte förhandla om lönen. Lärarnas Tidning berättade redan 2013 att det finns få bevis för att högre lönespridning leder till högre löner eller en bättre skola.

Byggnads om individuell lönesättning: ”Vi tror det är direkt kontraproduktivt”

Byggbranschens ackordssystem gör att arbetarna får betalt efter prestation. Facket motsätter sig däremot individuell lönesättning. ”Att ställa människa mot människa skapar en osäkerhet”, meddelar Roger Johansson, chef på Byggnads avtalsenhet.

Som undertecknad tidigare berättat motsätter sig facket Byggnads individuell lönesättning. Roger Johansson, chef på fackets avtalsenhet, berättar här mer om detta.
– I grund och botten handlar det om att byggnadsarbete är ett lagarbete. Och om alla arbetar och samverkar efter sina förutsättningar så är det i vårt tycke rättvist att dela på förtjänsten. Dessutom blir det en jämställd och en jämlik lön, skriver Roger Johansson i ett e-brev.

Ackordssystemet i byggbranschen är till viss del prestationsbaserat där arbetsinsatsen påverkar lönen.
– Man jobbar i ett engagerat lag som jobbar och tänker effektivitetshöjande och sedan delar man lika på förtjänsten, meddelar Roger Johansson.

Han meddelar att Byggnads medlemmar är nöjda med det rådande lönesystemet.
– Ja, överlag, men självklart finns det avvikelser. Vi har undersökt detta i samband med diskussioner på byggavtalet.

Förespråkare av individuell lönesättning menar att individuell lön ökar produktiviteten. Byggnads menar att det är precis tvärt om.
– Vi tror det är direkt kontraproduktivitet när det gäller lagarbete. Det leder till osämja och misstro, skriver Roger Johansson.

Påståendet att individuell lön ska minska löneskillnaderna mellan könen håller inte heller Byggnads med om.
– Genom laglön så får du lika lön oavsett ålder, kön eller etnicitet. Om alla får lika blir det ingen diskriminering, skriver Roger Johansson.

Samtidigt finns det tydligen undantag från den här principen. Byggnads har gått med på två avtal som möjliggör individuell lönesättning. Dessa är Plåt- och Ventilationsavtalet samt VVS-avtalet. Roger Johansson svarar inte på varför dessa undantag har gjorts. Han skriver bara att individuell lönesättning inte tillämpas i någon större omfattning inom dessa avtalsområden.

När det gäller lönerna inom byggbranschen är för övrigt industriavtalet, som innebär att industrin sätter normen för lönerna i övriga branscher, under debatt. Nyligen kom en rapport som drog slutsatsen att industriavtalet leder till ökade löneskillnader mellan tjänstemän och LO-arbetare.
– Det klart att den inhemska industrin inte kan höja sina kostnadsramar för mycket i förhållande till andra konkurrerande industriländer. Men frågan är om märket är representativt när man går från industri till en tjänstebaserad marknad. Därför har 6F tillsatt en utredning för att kartlägga fördelar, nackdelar och alternativ, meddelar Roger Johansson.

Eget företag är lika otryggt som egenanställning

LO är kritisk mot det ökade antalet egenanställningar som anses minska tryggheten för de anställda. Tryggheten skulle dock knappast öka om egenanställda i stället startade egna företag.

Antalet egenanställda ökar snabbt, rapporterar tidningen ETC. Enligt artikeln har den som har ett eget företag ”ett större ansvar men också fler fördelar än som egenanställd”. Vilka som fördelarna är framgår inte av artikeln. Om det är företagarens ökade möjligheter till skatteavdrag som avses, är det intressant att en vänstertidning lägger en sådant vikt vid just detta.

I artikeln står det också att LO är kritisk eftersom de anställdas trygghet riskerar att minska i takt med att egenanställningarna ökar. Egenanställningsföretagen saknar också kollektivavtal. Om något fackförbund överhuvudtaget har försökt få något egenanställningsföretag att teckna kollektivavtal framgår dock inte av artikeln.

Egenanställning innebär givetvis en otrygghet jämfört med en vanlig anställning. Den egenanställde har ingen fast lön utan får erbjuda sina tjänster åt tänkbara köpare som förhoppningsvis vill betala. Fast detsamma gäller ju egna företagare. Villkoren vad det gäller försäkringar och arbetsmiljö varierar givetvis mellan olika egenanställningsföretag. Som undertecknad tidigare berättat är rättsläget osäkert när det gäller egenanställdas rätt till a-kassa vid deltidsarbetslöshet. För egenföretagare är det ju däremot glasklart att de inte ska ha rätt till a-kassa mellan uppdragen.

Problemet med otrygghet på arbetsmarknaden handlar snarare om att många personer som egentligen borde vara anställda i stället arbetar under andra former. Tidningen Arbetet rapporterar att många egenföretagare jobbar som om de vore anställda, men alltså utan att kollektivavtalet gäller dem. Undertecknad har också tidigare berättat att flygbolag låter piloter och flygvärdinnor arbeta som egna företagare i stället för att vara anställda. Facket ser detta som en sorts falskt företagande.

Skandalen på Försäkringskassan är helt i linje med löneavtalet

Handläggare vid Försäkringskassan får högre lön om de nekar sjukpenning, enligt flera medier. Andra har ifrågasatt påståendet. Att ge högre lön för fler avslag är dock helt i linje med Försäkringskassans mål och handläggarnas löneavtal.

Tidningen ETC berättade tidigare i år att Försäkringskassans handläggare fick högre lön om de var flitiga med att avslå ansökningar om sjukpenning. SVT har nyligen följt upp detta i ett eget reportage där en anonym handläggare bekräftar att fler avslag ger högre lön.

SVT hänvisar även till en enkät som fackförbundet ST gjort där ”ett par, tre arbetsplatsombud” bekräftar att antal avslag har varit uppe som del i lönesamtalen.

Sveriges Radios program Medierna har berättat att 100 personer tillfrågades i enkäten, medan endast 20 svarade. Radioprogrammet ifrågasätter därför om det finns ett tillräckligt underlag för SVT:s reportage.

Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler har också sagt till Sveriges Radio att det inte är hennes ”bild” att det som SVT och ETC påstår har förekommit.

Att ge högre lön för fler avslag stämmer dock helt överens med handläggarnas avtal om individuell lönesättning och Försäkringskassans mål, skriver en bloggare med pseudonymen Nidskrivare och hänvisar till dessa styrdokument.

Ramavtalet för myndigheter, RALS, fastställer löneprinciperna för statsanställda. Där står det följande:

En väl fungerande lokal lönebildning bör på ett naturligt sätt knyta an till arbetsgivarens planering och uppföljning av verksamhetsmål och resultat samt ekonomi.

Vad som är verksamhetsmålen finns angivet i Regeringens regleringsbrev för Försäkringskassan:

Försäkringskassan ska verka för att sjukpenningtalet i december 2020 inte överstiger 9,0 dagar. Försäkringskassan ska i sitt arbete med att nå målet samverka med berörda aktörer. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 i genomsnitt per år under 2016-2020.

Lönerna ska alltså sättas efter hur väl personalen uppfyller verksamhetens mål. Verksamhetens mål är att antalet sjukdagar ska minska. Därmed är det inte orimligt att ett lägre antal sjukdagar ska ge högre lön. Nidskrivare kommenterar saken:

När det nu muttras om skandal på Försäkringskassan, så missar man helt vari skandalen ligger. Den ligger inte i att arbetsköparen följer de partsgemensamma principerna för lönebildningen. Skandalen ligger i att fackliga organisationer någonsin skrev på avtal, som förvandlade lönen till ett ensidigt arbetsköparverktyg.

Populistmanifest kritiserar individuell lönesättning

Individuell lönesättning leder till missnöje som i förlängningen kan gynna högerpopulistiska partier såsom Sverigedemokraterna. Det är en tes i Åsa Linderborgs och Göran Greiders bok ”Populistiska manifestet”.

I ”Populistiska manifestet” (ISBN: 9789127153523) analyserar Åsa Linderborg och Göran Greider högerpopulismens framgångar och nödvändigheten av vänsterpopulism. Bland mycket annat tar boken upp individuell lönesättning. Individuell lönesättning anses vara en källa till missnöje då den splittrar kollektiv, försvagar fackföreningsrörelsen och ökar ojämlikheten.

Författarna hänvisar till Stein Stugus studie av human resources management, HRM, där det viktigaste styrningsverktyget är individuell lönesättning.

Man kan invända att de flesta som jobbar på arbetsplatser som styrs av HRM-filosofin inte röstar populistiskt, men då missar man poängen: Individuell lönesättning splittrar kollektiv, försvagar fackföreningsrörelsen och ökar ojämlikheten. Cheferna har fantasilöner medan de anställda måste förnedra sig i kampen om örena. Det är i den processen som ångest och missnöje föds. Var den känslan sedan kanaliseras är en annan sak.

Individuell lönesättning var från början ett krav från arbetsgivarna

Det var arbetsgivarna som ville ha det individuella lönesystemet för att stärka sina egna positioner. Projektet kan sägas ha sjösatts vid SAF:s kongress 1987.

Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg
Åttisju, åttisju. Foto: Erik Hjärtberg

Föregångaren till Svenskt Näringsliv, SAF, hade kongress 1987. Där presenterades en rapport som hette ”Lönen – ett medel för tillväxt”. Rapporten framhöll att lönerna skulle sättas på företagsnivå, att företagen borde hålla sig med en egen lönepolitik, att lönerna skulle individualiseras, att lönerna skulle vara resultatinriktade och utformas så att de främjade produktivitet, och mer i samma anda. Den bärande tanken var att lönen skulle vara ett chefsinstrument.

Från att vara ett framförhandlat pris på arbetskraft skulle alltså lönen bli ett medel för chefer att styra de anställdas agerande. Lön skulle därför sättas, inte förhandlas, av närmsta chef. Därigenom sattes också spelreglerna för att påverka sin lön.

Chefer skulle se till att alla anställda, eller ”medarbetare”, som de hädanefter skulle kallas, kände till företagets lönepolitik.

Ordningen och maktfördelningen var tydlig. Chefer bestämmer och informerar om vad som gäller, anställda belönas av chefer i den mån de lever upp till vad chefer bestämt. Så påverkar arbetaren sin lön.

Motsvarande budskap framfördes även i en expertrapport till kongressen, ”Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument” av Lena Östman, som dessutom förklarade varför lönespridning var så viktig. Ju större lönespridning, desto effektivare fungerar lönen som styrinstrument för chefer.1

Detta är emellertid en förändring som tar tid och som kräver resurser. Morgondagens chefer måste få tillfälle att lära sig mer – att lönen är ett ”management-verktyg” som gör det lättare att styra verksamheten och nå bättre resultat. Lön är inte något som de lokala parterna ska göra upp om – över huvudet på dem som är ansvariga för verksamheten. Lönen är i stället ett av chefens olika verktyg.

Inspirationen kom från USA där utvecklade system och rutiner för bedömning av medarbetarna var mycket vanliga.2

Kollektivavtalens uppgift hade reducerats till att ordna fredsplikt och hålla tillbaka arbetskraftskostnaderna. De fick inte inskränka handlingsutrymmet för företagen.

Först ut att skriva på ett avtal i den nya stilen var organisationen Ledarna 1992. Principerna spred sig sedan bland akademikerfacken och inom den offentliga sektorn och har fortsatt att sprida sig över en växande andel av arbetsmarknaden.3

År 1997 slöt ett antal förbund inom LO, TCO och Saco det så kallade Industriavtalet. Avtalet innehöll regler om förhandlingsordningen. Det inrättades också en kommitté som skulle följa tillämpningen av avtalet och ett ekonomiskt råd som skulle förse kommittén med ekonomiskt underlag inför avtalsrörelserna. Industrin angav normen för löneökningarna och det fick stort genomslag i hela ekonomin.4

De samordnade löneförhandlingarna gjorde något av en återkomst med Industriavtalet. Sedan dess har förhandlingarna kännetecknas av ”märket” där ett antal privata industrier sätter märket för andra branscher.5 Detta avtal har dock ett allt större inslag av individuell lönesättning.6

Det som från början var en idé från arbetsgivarna har i allt större utsträckning blivit kollektivavtalsfäst ordning och partsgemensamma principer för lönesättning. Med 2012 års avtalsrörelse slöt Kommunal för första gången ett avtal utan garantier om individuella lönehöjningar.7

1. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
2. Östman, Lena. Lönepolitik – företagets och chefens styrinstrument. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen, 1987.
3. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.
4. Granqvist, Lena, och Håkan Regnér. ”Sifferlösa avtal och andra avtalskonstruktioner: En del av akademikernas arbetsmarknad”. Saco, 2016. https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2016-sifferlosa-avtal.pdf.
5. Lapidus, John. ”An odd couple: Individual wage setting and the largest Swedish trade union”. I Social Democracy and the Swedish welfare model. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2015.
6. Lapidus, John. ”svenska modellen – Uppslagsverk – NE.se”. Nationalencyklopedin. Åtkomstdatum 22 oktober 2017. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska-modellen.
7. Salmonsson, Göran. ”När lönen blev chefens verktyg”. Arbetaren, 02 mars 2016. https://www.arbetaren.se/2016/03/02/nar-lonen-blev-chefens-verktyg/.
Fransson, Susanne, och Eberhard Stüber. ”Inflytande och makt över lönebildning och lönesättning”. I Makt och inflytande i arbetslivet. Premiss förlag, 2016.