Lönespridning premieras i skolrankning

Lönespridning ingår bland de kriterier som Lärarförbundet använder sig av vid rankningen av skolkommuner.

Lärarförbundet i Enköping är inte nöjda med kommunens placering i förbundets skolrankning, skriver Ena-Håbotidningen.

Enköpings kommun sjunker bland annat när det gäller lärarlöner. Detta kriterium räknar dock inte bara medellönen. Även stor lönespridning, det vill säga stora löneskillnader inom yrket, premieras i Lärarförbundets rankning. Tanken är att om vissa individer lyckas få högre löner, så ska det kunna användas som ett argument för att höja även andras löner. Birgit Stare menar att det behövs hög lönespridning så länge lärare har individuell lönesättning.

– De som halkar efter är förbannade. Men det blir också ett argument som de kan använda inför chefen i lönesamtal. Det är både bra och dåligt, säger hon till tidningen.

Tarifflöner ses som stor seger

Införandet av tarifflöner för tunnelbanestädare är en seger för alla arbetare i hela Sverige. Det anser Jannis Konstantis, Seko.

Som undertecknad tidigare berättat har facket Seko lyckats införa tarifflöner för lokalvårdarna i Stockholms tunnelbana.

Jannis Konstantis, ordförande för Seko i tunnelbanan, skriver i ETC att detta är en seger för alla arbetare i hela Sverige.

Så vitt vi vet är det första gången på åratal som en fackförening lyckats ta bort individuella löner och införa tarifflöner. Det visar att en envis kamp för ett rättvist krav som arbetarna stödjer, det vill säga en klassorienterad linje som en fackförening för, slutligen kan leda till seger.

Tunnelbanestädare får tarifflön

Facket Seko har lyckats införa tarifflöner för lokalvårdarna i Stockholms t-bana. Detta innebär löneförhöjningar för majoriteten av de anställda.

Det är Seko-klubb 111 i tunnelbanan som skött förhandlingarna för att få in också lokalvårdarna på tarifflöner, rapporterar tidningen Proletären. Det innebär en progressiv lönestege, lika för alla.

– Det gamla systemet var väldigt orättvist. Det var alltid ett tyckande där gruppchefen bestämde vad de enskilda arbetarna skulle ha i lön, säger Semere Gerezgiher, lokalvårdare och styrelseledamot i Klubb 111 till Proletären.

Det nya avtalet innebär kraftiga lönehöjningar för de flesta av de cirka 220 lokalvårdarna, medan ett 15-tal tillfälligt får frysa sina löner och bara får garantinivån, 250 kronor mer i månaden.

Gärna medalj, men ingen rejäl garantilön

Polisfacket vill att erfarenhet ska löna sig. Däremot säger facket nej till en lönetrappa med garanterad lägstalön.

Polistidningen har gjort en sammanställning av både bifallna och avslagna motioner vid Polisförbundets kongress, som hölls i september.

Som undertecknad tidigare berättat har poliser individuell lönesättning. En av motionerna föreslog att man i stället skulle införa en lönetrappa med garanterad lägstalön. Detta avslogs av kongressen.

Kongressen beslutade däremot att göra en översyn av lönesättningarna, där Polisförbundet verkar för ”en uppvärdering av yrket genom att hänsyn tas till polisiär erfarenhet vid lönesättning”. Det är oklart vad detta innebär i praktiken. En liknande formulering har tagits i det nya läraravtalet.

Som kuriosa kan det även nämnas att Polisförbundets kongress beslutade att införa medaljer som ska ”förlänas de som tjänstgjort som poliser i tio, tjugo respektive trettio år”.

Nytt läraravtal ska premiera erfarenhet

Lärarnas nya avtal är sifferlöst. Däremot står det inskrivet att kompetens, kontinuitet och erfarenhet ska premieras.

Efter sex månaders väntan finns det ett nytt kollektivavtal mellan lärarfacken och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Det rapporterar Ena-Håbotidningen.

Den individuella lönesättningen är ett skäl till att lärare ofta byter arbetsgivare. Det är svårare att få en löneförhöjning om man stannar kvar hos samma arbetsgivare.

Lönesatsningar såsom förstelärarsystemet har inriktats på att belöna särskilt duktiga lärare.

– Det olyckliga med dem är att vissa lärare har fått ta del av alla satsningar medan andra blivit utan. Man måste se till att ha kvar alla lärare som har behörighet, säger Birgit Stare, ordförande för Lärarförbundet i Enköping, till Ena-Håbotidningen.

Hon berättar att även arbetsgivarna nu har uppmärksammat problemet med att lärare ofta byter jobb. Det är både kostsamt för skolan och dåligt för kontinuiteten i undervisningen.

– På den tiden det fanns tarifflöner, där ålder var meriterade kallades det skämtsamt för ”seniltillägg”. Men nu har det gått för långt åt andra hållet, man får ingenting för erfarenhet och för att vara lojal mot sin arbetsgivare, säger Birgit Stare till tidningen.

Socialdemokrater vill ge bonus till trotjänare

Den individuella lönesättningen gör att det lönar sig att byta arbetsgivare. Socialdemokraterna vill nu ändra på det genom att införa en bonus för personal som har arbetat en längre tid inom sjukvården.

Socialdemokraterna i region Uppsala vill införa en bonus för personal som har jobbat under en längre tid i sjukvården, rapporterar Ena-Håbotidningen.

– Det är bra för patientsäkerheten med erfarna läkare och sjuksköterskor, säger Vivianne Macdisi (S), regionråd, till tidningen.

Med ett tarifflönesystem är det formaliserat att löneökningar sker genom erfarenhet inom yrket, medan individuell lönesättning leder till att det är svårare att få en löneförhöjning om man stannar kvar hos samma arbetsgivare.

Socialdemokraterna vill införa bonusen i samråd med arbetsmarknadens parter. Det är oklart vad fackföreningarna inom sjukvården, som är entusiastiska förespråkare av individuell lönesättning, anser om förslaget.

Individuell lön leder till att lärare byter skola

Det är vanligt att lärare byter jobb eftersom det är lättare att få löneförhöjning hos en ny arbetsgivare.

Den individuella lönesättningen är ett skäl till att lärare ofta byter arbetsgivare, rapporterar Ena-Håbotidningen. Det är svårare att få en löneförhöjning om man stannar kvar hos samma arbetsgivare. Hanna Svalfors säger att skolorna får betala mycket mer för att nyanställa i stället för att höja lönerna för de som redan är anställda.

– Som arbetsgivare borde man fundera på om det är värt det, säger hon, till tidningen.

Är individuell lönesättning förenligt med det fackliga löftet?

Traditionella fackföreningar bygger på tanken att det finns en konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Systemet med individuell lönesättning bygger i stället på att de båda parterna har gemensamma mål. Går dessa perspektiv att kombinera?

Är individuell lönesättning förenligt med det fackliga löftet? Det frågar sig bloggaren Nidskrivare. LO:s traditionella syn på lönesättning kan sammanfattas i det fackliga löftet:

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

En grundläggande princip för lönesättningen i Kommunals huvudöverenskommelse lyder i stället så här:

Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten.

En kombination av dessa synsätt skulle därför kunna se ut så här:

Vi lovar och försäkrar att bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!

Det klingar inte lika vasst som det gamla löftet, anser Nidskrivare.


Faktiskt helt fel att de flesta vill ha individuell lönesättning

Utbildningsradion uppger att ”de flesta” vill ha individuell lönesättning. Källan till detta är en rapport från Svenskt Näringsliv. Påståendet är dock helt fel, vilket också framgår av rapporten.

Utbildningsradions program ”Jobba, sova, dö” har gjort ett avsnitt om löner. Cirka 01.55 in i programmet säger reportern:
– …i dag tycker dom flesta att det är rättvist att dom som är bäst på sitt arbete ska få högre lön.

Undertecknad kontaktade UR och frågade hur publicserviceföretaget hade kommit fram till det ovan nämnda påståendet. Helena Cot Martinez, researcher på UR, gav följande svar:

I den kunskapssammanställning som forskarna på SU gjorde förra året, ”Lön, motivation och prestation: Psykologiska perspektiv på verksamhetsnära lönesättning” (finns på nätet) hänvisar de till ett par olika undersökningar. Bland annat en från Kommunal 2011 där över 70 procent av de svarande ansåg att skillnader i arbetsprestation bör ge skillnader i lön, och det gällde både privat- och offentliganställda, och såväl kvinnor som män.

Rapporten som Helena Cot Martinez hänvisar till är utgiven av Svenskt Näringsliv. Att den är skriven av forskare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet ska garantera vetenskaplighet. Den som faktiskt tar sig tid att läsa hela rapporten kan dock se att forskarna inte alls är så tvärsäkra på att anställda är positiva till individuell lönesättning. Det konstateras att det har gjorts ett antal undersökningar i frågan. ”Ingen av undersökningarna kan sägas gälla ett representativt urval av arbetstagare i hela Sverige”, står det i rapporten. Det är således ”inte möjligt att, utifrån det material som finns tillgängligt, uttala sig om vad anställda i Sverige generellt anser om individuell lönesättning”, står det vidare.

Rapporten har använts i Svenskt Näringslivs opinionsbildning och det är onekligen paradoxalt att författarna först uttalar att anställda är relativt positiva till individuell lönesättning, och sedan anser att det inte är möjligt att uttala sig i frågan. Kanske är det ett försök att lösa problemet med att finansieras av en intresseorganisation och samtidigt behålla sin intellektuella hederlighet?

När det gäller undersökningarna som Kommunal har gjort, anser forskaren John Lapidus att dessa medlemsundersökningar har gjorts med tveksamma metoder. John Lapidus, som är verksam vid Göteborgs universitet, är bland annat kritisk till att Kommunal använde sig av webbpaneler och att undersökningen från 2011 hade en låg svarsfrekvens.

John Lapidus skriver i sin avhandling att urvalet i webbpanelsundersökningar aldrig anses kunna betraktas som sannolikhetsurval i strikt mening. Sveriges Radio avvisar undersökningar baserade på webbpaneler, och råder journalister att inte rapportera om resultatet av sådana undersökningar. Det kan vara särskilt problematiskt när en webbpanel startad av en organisation måste utvärdera medlemmarnas uppfattning om den egna organisationen. Medlemmar som inte håller med sin egen organisation kan ”straffa” organisationen genom att inte delta, medan de som väljer att delta ofta är de mest samarbetsvilliga och hjälpsamma. Dessutom kan medlemmarna i webbpanelen känna lite osäkerhet om sin anonymitet.

De av Svenskt Näringsliv finansierade forskarna på Stockholms universitet känner givetvis till John Lapidus avhandling och nämner den diskret i en fotnot.