Ryanair mötte röda fanor i Danmark

I somras ledde fackliga protester till att Ryanair stängde sina baser i Danmark. Här är bakgrunden till händelserna som kan påverka det irländska flygbolagets verksamhet i Sverige.

Pappershögen kastades över bordet i riktning mot fackets advokat Peter Nisbeth. På andra sidan av det fyrkantiga mötesbordet satt två representanter från Ryanairs ledning och flygbolagets advokat. Det var Ryanairchefen David O’Brien, en flintskallig man i 50-årsåldern, som kastade tillbaka förslaget om kollektivavtal.

LO-advokaten Peter Nisbeth, vice ordföranden i Flyvebranchens Personale Union Anders Mark Jensen och Serviceforbundets ordförande John Dybart, försökte verka lugna och inte låta sig påverkas av reaktionen. De tre danskarna hade precis lagt fram dokumentet till irländaren. David O’Brien tittade inte ens på avtalsförslaget. Han ville inte heller ta med det till Ryanairs huvudkontor i Dublin för att läsa igenom det.

Det kom som en överraskning för de flesta i flygbranschen att Ryanairs ledning överhuvudtaget hade tackat ja till att träffa representanter för den danska fackföreningsrörelsen. Mötet ägde rum på neutral mark i ett rum på Radisson hotell, några minuters bilresa från flygplatsen London Heathrow, på eftermiddagen den 20 februari 2015. Möten av den här sorten var inte på något sätt vanliga för det irländska lågprisflygbolaget. Ryanair har notoriskt kämpat mot fackföreningar i 30 länder där företaget har etablerat baser i den europeiska flygtrafiken. Endast ett fåtal gånger tidigare hade Ryanairs ledning haft möte med någon fackförening. Mötet med den danska fackföreningsrörelsen inleddes utan några större spänningar. Stämningen var god. Det utbyttes några artighetsfraser och ett par muntra kommentarer. Ett möte om ”den danska modellen” behövde inte bara handla om parternas avtal på den danska arbetsmarknaden utan skulle lika gärna kunna handla om den danska (foto-) modellen Helena Christensen, skämtade Ryanairs ledning.

Dialogen kom dock aldrig längre än till artighetsfraserna. Parterna markerade sina ståndpunkter. Det blev tydligt att det fanns en avgrundsdjup klyfta mellan dem. När mötet var över var det sista hoppet av försoning och konstruktiv dialog borta.

I mars öppnade Ryanair en bas på Köpenhamns flygplats. På de linjer som Ryanair öppnade i Köpenhamn 2015 var det några danska piloter som flög. Däremot fanns det inga eller mycket få danskar bland Ryanairs kabinpersonal. Dessa var syd- eller östeuropéer. I Danmark hade Ryanairs löner och arbetsvillkor fått ökad politisk uppmärksamhet. Flygbolagets arbetsvillkor ansågs som kontroversiella av många.

Arbetsmarknadsforskaren Henning Jørgensen menade att Ryanair hade ”slavliknande förhållanden” och politiker från både Socialdemokraterna, vänstern och liberalerna riktade skarp kritik mot Ryanairs arbetsvillkor.

Förutom att kräva kollektivavtal drog Flyvebranchens Personal Union i gång en kampanj för att försöka övertyga danska flygresenärer om att Ryanairs villkor var orättvisa.

Debatten i Danmark gjorde inga stora intryck hos Ryanairs Michael O’Leary. Han ansåg att kritiken var missriktad och att den byggde på propaganda från fackföreningarna. Generellt var arbetsvillkoren bra hos Ryanair och den fackliga rörelsen hade, enligt Michael O’Leary, medvetet ljugit om flygbolaget för att dölja sitt eget misslyckande.

På grund av Ryanairs ovilja att teckna kollektivavtal beslutade kommunpolitikerna i Albertslund att kommunen endast fick köpa flygbiljetter av flygbolag med danska kollektivavtal och arbetsförhållanden. Detta gillade inte Ryanair, och efter några dagar fick borgmästaren ett brev från en av Ryanairs advokater som hotade med rättegång. Beslutet i Albertslunds kommun var, ur Ryanairs synsätt, ett brott mot reglerna om offentlig upphandling.

Borgmästare Steen Christiansen var mållös på reaktionen från EU:s största flygbolag. Han försvarade kommunens beslut. Kravet om kollektivavtal ställdes för att kommunen inte skulle medverka till social dumpning, förklarade borgmästaren. Många andra danska kommuner valde senare att ta samma beslut om att endast anlita flygbolag med danska kollektivavtal.
Social dumpning är en form av svineri som vi motarbetar här i Köpenhamn, sa Köpenhamns socialdemokratiske överborgmästare Frank Jensen till tidningen Berlingske.

Kommunerna var inte det enda fallet i Danmark som sysselsatte Ryanairs advokater. Konkurrenten SAS stämdes också av Ryanair, eftersom det irländska flygbolaget ansåg att SAS-anställda hade saboterat Ryanairs första dag i Köpenhamn. När Ryanairs första flygning skulle lyfta från Köpenhamns flygplats den 18 mars var det omkring 50 personer inne på flygplatsen som stod i vägen. Flygplanet kunde varken lämna gaten eller tankas. Polis fick tillkallas och flygplanet, som var fyllt av passagerare, blev cirka tre timmar försenat. Detta ska ha kostat Ryanair mer än motsvarande 180 000 svenska kronor. Dagen efter tillkännagav det irländska flygbolaget att det var dags att inleda en rättegång mot de inblandade. När Michael O’Leary dök upp i Köpenhamn en månad senare, var det med hårda ord till konkurrenten SAS.
Detta är första gången som vi har kommit till en ny flygplats där en konkurrents personal olagligt har blockerat våra flygplan, sa Michael O’Leary till tidningen Berlingske.

Han menade att demonstranterna bar SAS-kepsar och SAS id-kort, och att flygbolagets ledning borde ha ingripit. SAS nekade till anklagelsen. SAS bekräftade däremot att Ryanair hade stämt både SAS och bagagelastarnas fackklubb på flygplatsen för händelsen.

Den avgörande juridiska striden för Ryanair i Danmark handlade dock om personalens löner och anställningsvillkor. Sedan Ryanair offentliggjort sin nya bas i Köpenhamn hade facket försökt tvinga flygbolaget till förhandlingar om ett danskt kollektivavtal för piloter och kabinpersonal, baserad i Danmark. Detta hade Ryanair förkastat både i pressen och när parterna möttes i London i februari. Den fackliga centralorganisationen LO varslade om konflikt och backades upp av ett flertal danska fackföreningar. Det innebar att medlemmar i dessa föreningar med laglig rätt skulle kunna förhindra att Ryanairs flyg tankades och fick sitt bagage lastat ombord. Innan konflikten kunde bli verklighet måste Arbejdsretten, den danska motsvarigheten till Arbetsdomstolen, avgöra om konflikten var laglig.1

Den 1 juli kom domen i Arbejdsretten.2 Domen fastslog att fackföreningarna hade ett berättigat intresse att ingå kollektivavtal för allt arbete som utförs på dansk mark. Det danska Serviceforbundet hade därför rätt att vidta proportionerliga stridsåtgärder mot Ryanair i Danmark. De stridsåtgärder som varslats var ändå olovliga eftersom arbetsgivaren inte fått namnen på personerna som skulle strejka.3 Facken fick därför lägga ett nytt strejkvarsel.4

På begäran av FPU varslade de svenska facken Unionen, ST, Seko och Transportarbetareförbundet om sympatiblockad. Ifall Ryanair skulle dirigera om trafiken från Kastrup till Sturup, Landvetter eller Ängelholm skulle de svenska fackens medlemmar vägra att utföra arbete på marken.

Ryanair valde emellertid att flytta flygbasen från Kastrup till Kaunas i Litauen. Därefter stängdes även företagets andra bas i Billund. Ryanairs personaldirektör Eddie Wilson anklagade det danska fackförbundet för att vara ”oflexibelt och oförmöget att anpassa sig till modern flygtrafik, där kunderna vill ha låga taxor och effektivitet”.

FPU:s vice ordförande Anders Mark Jensen menade att företagets agerande inte var förvånande med tanke på dess antifackliga historik. Däremot blev han överraskad av att det gick så snabbt.
– Ryanair brukar strida i åratal mot facken. Här gick det extremt fort, och de anklagade hela det danska samhället, sa han till tidningen Publikt.5

Flyvebranchens Personaleunion, FPU, fick lyckönskningar och stöduttalanden från hela världen. Stöduttalandena kom från fackföreningar i länder som Belgien, Frankrike och Norge, där Ryanair är starka. Fast även från länder som Mongoliet, Swaziland och Nigeria, där det europeiska lågprisflyget knappast hade några planer på att etablera sig just då.6

Den danska fackföreningsrörelsen såg sig som segrare. Ryanair ville däremot inte erkänna något nederlag. I september meddelade flygbolaget att det skulle utöka sin verksamhet i Köpenhamn, trots att de fått stänga sina danska baser.
– Det enda de fackliga organisationerna har fått ut av sin kamp är att det skapas färre arbetstillfällen i Danmark till kabinpersonal, piloter och flygplatser, sa Michael O’Leary till tidningen Avisen.7

1. Hall, Ole, och Jesper Kongskov. Ryanair: Flyselskabet mange hader – men alligevel flyver med. Berlingske Media A/S, 2015.

2. Arbejdsrettens dom af 1. juli 2015, (Arbejdsretten 2015).

3. Sinander, Erik. ”Danska fack får strejka för att få  kollektivavtal med Ryanair.” EU & Arbetsrätt 2015, nr 2 (2015). http://arbetsratt.juridicum.su.se/euarb/15-02/NR%20215%20f%C3%A4rg%20reviderad.pdf.

4. ”Sejr i Arbejdsretten – men vi ønsker stadig en overenskomst.” Flyvebranchens Personale Union, 01 juli 2015. http://www.flyvebranchen.dk/nyheder/2015/07/sejr-i-arbejdsretten-men-vi-oensker-stadig-overenskomst/.

5. Westberg, Gabriella. ”Unionen stödjer danskt Ryanair-varsel.” Kollega, 11 juli 2015. http://www.kollega.se/unionen-stodjer-danskt-ryanair-varsel.
Dahlin, Ann. ”Blockad mot Ryanair avblåst.” Publikt, 10 augusti 2015. http://www.publikt.se/artikel/blockad-mot-ryanair-avblast-17908.

6. Kragelund, Michael, och Michael Lund. ”Ryanairs nederlag i Danmark vækker jubel i fagforbund verden over.” DR, 31 juli 2015. http://www.dr.dk/nyheder/indland/ryanairs-nederlag-i-danmark-vaekker-jubel-i-fagforbund-verden-over.

7. Houmark Andersen, Iver. ”Ryanair-chef: Fagbevægelsen har sejret ad helvede til.” avisen.dk, 01 september 2015. http://www.avisen.dk/ryanair-chef-fagbevaegelsen-har-sejret-ad-helvede-ti_341939.aspx.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *