Pilotkonflikt på Ryanair 2004

Michael O’Leary har alltid haft en hård linje mot fackföreningar. Ryanairs långdragna konflikt med sina piloter har varit särskilt besvärlig.

Ryanair har ingen laglig rätt att förbjuda sina anställda från att gå med i facket, däremot kan flygbolaget vägra att förhandla med facket, vilket har varit positionen mot Irish Airline Pilots Association, IALPA, som är en del av den fackliga organisationen IMPACT. När Ryanair uppgraderade sin Dublinflotta från modellen Boeing 737-200 till 737-800 bestämde Michael O’Leary att använda kostnaden för att skola om piloterna som ett förhandlingsmedel. Piloterna kunde antingen betala utbildningen själva eller gå med på en överenskommelse där företaget betalade för utbildningen på villkoret att piloterna inte startade någon facklig verksamhet.¹ Facket blev rasande och startade ett rättsligt ärende.²
– På en skala mellan ett och tio hatar O’Leary piloterna minst med en elva, sa en tidigare förtroendevald.
– Och han hatar IALPA ännu mer. Piloterna är välbetalda proffs och deras arbetstimmar är begränsade till 900 timmar om året. Han kan inte klämma ur mer av dem.

I augusti 2004 avgick de Dublinbaserade piloternas två representanter ur Ryanairs personalråd. IALPA menade att piloterna och Ryanair nu var i konflikt och bad om att arbetsdomstolen skulle beordra Ryanair att förhandla med facket. Eftersom piloterna hade lämnat personalrådet fanns det inget intern företagsmekanism som kunde lösa konflikten.

Omskolningskonflikten gav upphov till flera rättstvister mellan Ryanair och piloterna. Tvisten i arbetsdomstolen om facklig representation avslutades till fackets fördel. Ryanair togs till domstol av John Goss, en av dess Dublinbaserade piloter. Ryanair gick själv till domstol i ett försök att tvinga en facklig webbsida att avslöja namnet på piloter som hade lämnat anonyma kommentarer på sidan. Ryanair förlorade sitt försök att röja piloternas identiteter och nådde till slut en uppgörelse med John Goss utanför domstolen. Det sistnämnda efter en hård kamp där Michael O’Leary hotades med fängelse för lagtrots och Ryanair menade att John Goss skrämde andra piloter som var redo att acceptera Ryanairs omskolningserbjudande.

Den stora frågan var inte John Goss eller anonyma nätkommentarer utan fackligt erkännande. Arbetsdomstolen hade beslutat att Ryanair måste förhandla med facket. Michael O’Leary hade omedelbart försökt stoppa beslutet. Så småningom, i februari 2007, beslutade högsta domstolen att arbetsdomstolens beslut hade varit felaktigt. Den högsta domstolen fastslog att Ryanairs personalråd och dess vilja att förhandla med Dublinpiloterna innebar att interna mekanismer för att lösa konflikten inte hade försvunnit. Det var en viktig seger för Michael O’Leary i hans oändliga kamp för att hålla fackföreningar på avstånd.³

1. Creaton, Siobhán. Ryanair: The Full Story of the Controversial Low-Cost Airline. Sidan 251.
2. Ruddock, Alan. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 418–419.
3. Ruddock. Michael O’Leary: A Life in Full Flight. Sidan 419–420.