Social kompetens

socialkompetens

Berättelsen om större krav på social kompetens kan, om man vill, härledas ur att vi när industrijobben bortrationaliseras får en växande andel tjänste- och servicearbete. Dock behöver ”social kompetens” i praktiken inte betyda mer än ”förmågan att hålla sig väl med makten”. Om den sortens förmåga är av socialt värde tål att diskuteras. För min doktorsavhandling intervjuade jag exempelvis över fyrtio anställda som lyckats med konststycket att ägna kring hälften av arbetstiden åt privata aktiviteter. De hade alla social kompetens och de var även duktiga på att lura sina chefer. En som jobbade på reklambyrå berättade hur hennes prestation mer bedömdes utifrån beteende och inövad svada än utifrån de texter hon hade till uppgift att skriva. Alltså nöjde hon sig med att lära sig ”snacket”. En väl utvecklad cynism – som i andra sociala sammanhang, exempelvis familjen, skulle vara förödande – kan vara av stort värde i arbetslivet. Men innebär det att kraven på sociala färdigheter har höjts?

Roland Paulsen (2015:101), Vi bara lyder. ISBN: 9789173894906

Jobbigt

Rödskimrande. Foto: Erik Hjärtberg
Rödskimrande. Foto: Erik Hjärtberg

När efterfrågan sjunker och fabriker läggs ned lider människor brist på pengar och kan inte köpa det de behöver i sitt vardagliga liv. Detta är en ond cirkel som ekonomerna känner väl till, men som de är helt oförmögna att bryta eftersom det är den dubbelbindning som ekonomin är dömd att upprätthålla. Överproduktionens dubbelbindning kan inte lösas med ekonomiska medel, utan endast genom ett antropologiskt skifte, genom att man överger det ekonomiska system som bygger på att pengar byts mot arbete. Vi har ett överflöd av värde och samtidigt en sjunkande efterfrågan. Det är oerhört viktigt att välståndet omfördelas. Tanken om att en inkomst ska vara en belöning för en prestation är en dogm som vi till varje pris måste göra oss av med. Varje person har rätt att få den mängd pengar som man behöver för att överleva. Och arbete har inget med detta att göra.
Löner är inte något naturgivet, utan har uppstått genom en viss kulturell utformning av den sociala sfären: Det var nödvändigt för den kapitalistiska tillväxten att överlevnad och underkastelse kopplades till exploateringsprocessen. Nu måste vi låta människor frigöra sin kunskap, sin intelligens, sina affekter. Detta är dagens välstånd, inte tvångsmässigt värdelöst arbete. Normen för de sociala relationerna kommer att vara misär och krig så länge majoriteten av mänskligheten inte har frigjort sig från kopplingen mellan inkomst och arbete.

Franco ”Bifo” Berardi (2012:279–280), Den arbetande själen. ISBN: 9789186273354

Ljust och fräscht

En dag fick jag reda på att jag skulle bli utlasad för tredje gången, jag hade räknat med att kunna jobba åtminstone några år, inte 9 månader. Jag utförde den vanliga ritualen: Gömma mig på toaletten och gråta i några omgångar. Jobbade på. Satte mig på bussen för att åka hem. På samma rad satt en mellanchef som jag jobbat en del med. Jag tycker om henne, ville inte tynga henne med mina problem, men på något vis slank det ändå ur mig.
– Jaha, är du en sån person som tycker det är jobbigt att bli arbetslös eller blir du taggad?
Jag hade några ironiska svar på tungan men sa:
– Jag kommer att söka jobb, för jag är en av de bästa i stan på det. Jag är lika bra på att överleva som en kackerlacka, det är därför jag fortfarande jobbar. Resten lägger av.
Ella har också fått höra mycket. I hennes fall utbrast chefen:
– Det var väl jättebra att du blev utlasad! Då kan du bli inspirerad att komma med några fräscha frilansidéer i stället!

Sonja Schwarzenberger, i Victor Bernhardtz (red), Skitliv: Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad

Inflationsbekämpning

Höjda ögonbryn. Foto: Erik Hjärtberg
Höjda ögonbryn. Foto: Erik Hjärtberg

Den amerikanska arbetslösheten har sedan 1970-talet pendlat mellan ungefär fem och nio procent. Vintern 1996–97 låg den, efter en lång och stark högkonjunktur, på 5,3 procent. I samhällsdebatten betraktas det som en mycket låg siffra och den amerikanska riksbanken vill, på grund av sin rädsla för inflation, inte att arbetslösheten sjunker mer.

Per Wirtén (1997:36), Hellre fattig än arbetslös? ISBN: 9119703015

Med glimten i ögat

image

Han förklarar att han gillar alla jobb men inte alla kvinnor. För Philippe söker en kvinna också, och om detta är han beredd att prata mycket mer än om jobb. Han sitter med ett trumfkort som är användbart i bägge fallen, säger han. ”Se på mig, så kan du nog gissa vad det är.” Jag granskar honom. Jag förstår inte, men det vågar jag inte säga. Han börjar skratta, högt och hjärtligt. ”Är du blyg eller ser du det verkligen inte? Det är ena ögat, det vänstra. Det är nästan dött. För arbetsgivarna är det en fördel, de anställer mig gärna eftersom de får lönebidrag för personer med funktionshinder.” Jag frågar: ”Och när det gäller kvinnor, varför är ögat ett trumfkort då?”
”Det gör blicken gåtfull och djup. Eller? Tycker du inte det?” Han verkar uppriktigt förvånad över min brist på reaktion. ”Det är i alla fall flera som har sagt det.”

Florence Aubenas (2011:38–39), Kajen i Ouistreham. ISBN: 9789186497071

Sälja sig

image

För att slippa arbetslöshet måste man vårda sin ”anställningsbarhet”. Vid en tidpunkt då till och med brödskivan, som ju ändå är ett mycket banalt vardagsobjekt, är utstyrt med ”bredbarhet”, ”frysbarhet” och varför inte, ”smörbarhet” för att förföra en konsument som inte har bett om det, måste löntagaren rusta sig med denna oumbärliga men svårbestämda egenskap. Man borde kanske se över användbarheten av ordet ”anställningsbarhet” … Det sistnämnda betyder ingenting annat än förmåga att övertyga andra om att man kan och ska anställas! Varför måste man övertyga dem? Jo, eftersom alla är utbytbara anstränger sig tjänstemännen för att sticka ut i förhållande till de andra. Hur? Genom sin personlighet förstås. Den gyllene regeln vid rekrytering av tjänstemän ryms i en enda mening: idag rekryteras människor efter vilka de är och inte efter vad de kan göra. ”Social förmåga” och ”skicklighet i att kommunicera” är avgörande, kompetens och examina är bisaker. Inom en snar framtid kommer man uteslutande att lära sig hur man förför rekryteraren. Du som vill arbeta och inte har några kvaliteter, välkommen!
Du är alltså tvungen att vara din egen annons. Du måste kunna ”sälja in dig” som om din personlighet vore en produkt som man kunde sätta ett marknadsvärde på.

Corinne Maier (2006:48–49), Hej lättja: Om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet. ISBN: 9172320214

Hoppjerka

image

”Flexibilitet” har blivit ett alltmer flitigt använt ord som täcker de nya mönstren på arbetsmarknaden. ”Utsatthet” kunde lika gärna användas; eller ”fenomenal anpassningsförmåga”.
Det som många anställda i dag framhåller som det viktigaste med arbetet — den sociala gemenskapen, att man dag efter dag får umgås med samma arbetskamrater och bli bekräftad och igenkänd — är något som måste offras på flexibilitetens altare.
Lojaliteten med företaget vittrar bort när man inte anställs och blir kvar på samma arbetsplats till pensioneringen. Industrisamhällets dygder, med punktlighet och lydnad och osjälvständighet och underkastelse som hörnstenar, är nu allvarligt hotade.
——
Snarare är det förmågan att snabbt ställa om sig och förmågan att på kort tid anpassa sig till nya förhållanden och tillfälliga arbetskamrater — det senare heter förskönande att man måste visa ”social kompetens” och att man bör demonstrera ”kommunikativ kompetens” — som blir viktig. Om man ska ha en chans på den efterindustriella arbetsmarknaden.
Det är dags att börja hoppa nu.

Lasse Ekstrand (1995:75), Den befriade tiden: Om arbete och medborgarlön. ISBN: 9173746428

Konsekvent

image

Hittills har människorna i viss mån varit maskinernas slavar, och det ligger något tragiskt i det faktum att så snart de hade uppfunnit maskiner som kunde utföra deras arbete så började människorna svälta. Det är naturligtvis en konsekvens av vårt egendoms- och konkurrenssystem. En person äger en maskin som gör femhundra personers arbete. Femhundra personer blir följaktligen arbetslösa och när de inte har något arbete övergår de till att stjäla när de blir hungriga. En enda person lägger beslag på vad maskinen producerar, behåller det och får femhundra gånger mer än vad han borde ha och troligen, vilket är mycket viktigare, en hel del mer än han egentligen behöver. Om maskinen var allas egendom skulle den gagna alla. Den skulle bli en enorm resurs i samhället. Allt ointellektuellt arbete, allt monotont, trist arbete, allt arbete med obehagliga saker under otrevliga villkor måste utföras av maskiner. Maskinerna måste arbeta för oss i kolgruvorna och utföra allt renhållningsarbete och bli eldare på ångfartygen och sopa gatorna och springa med bud när det regnar och göra allt som är trist och obehagligt. Nu tävlar maskinerna med människan. Under mer rimliga förhållanden kommer maskinerna att tjäna människan.

Oscar Wilde (2000:42–43), Människans själ under socialismen. ISBN: 9172470348

Maskinen

Sits. Foto: Erik Hjärtberg
Sits. Foto: Erik Hjärtberg

En god handknypplerska kan som bäst göra fem maskor i minuten, vissa knypplingsmaskiner kan göra trettiotusen under samma tid. Varje minut för maskinen motsvarar alltså hundra timmar för arbeterskan, eller uttryckt på ett annat sätt: varje varje gång maskinen arbetar en minut frigör den tio dagars vila för arbeterskan. Det som gäller för knypplingsindustrin gäller i större eller mindre omfattnng [sic!] för alla industrier som har förnyats genom modern mekanik. – Men vad ser vi? Efterhand som maskinen blir allt mera fulländad och gör människans arbete överflödigt med hjälp av sin ständigt växande hastighet och precision, fördubblar arbetaren sin iver som om han ville tävla med maskinen i stället för att förlänga sin vila med den tid som nu frigjorts. Vilken absurd och mordisk form av konkurrens!

Paul Lafargue (1989:58), Rätten till lättja: Vederläggning av Rätten till arbete

Prekär

På lager. Foto: Erik Hjärtberg
På lager. Foto: Erik Hjärtberg

Vad som möjligen särskiljer den postfordistiska prekariteten från dess tidigare tappningar är det sätt varpå den ompaketeras till något positivt av tvetungade politiker och kostnadsbesparande chefer, vilka framställer den som en epokgörande form av frigörelse från tråkiga gamla livstidsanställningar. Idag sägs arbete vara både ett stärkande livsstilsval och en fråga om individuellt ansvar. Illusionen backas upp av en ideologi om konsumistiska strävanden och närs av välfärdsstatens upplösning. Om du råkar hamna i prekaritetens kvicksand är det enligt självhjälpsdoktrinen upp till dig själv att kravla dig upp, och du kan inte förvänta dig att en arbetsgivare eller staten ska räcka dig en gren som du kan gripa tag i. Andra inslag i den nya positiva prekariteten är betoningen av individuell marknadsföring, omskapandet av den egna identiteten till cv-material och förmågan att dölja den oro man känner genom ett entusiastiskt beteende, oavsett vilken ny generisk roll och kostym man tvingas iklä sig.

Ivor Southwood (2011:30), Prekaritet 2.0, ISBN: 9789186273316