”Flexibilitet” har blivit ett alltmer flitigt använt ord som täcker de nya mönstren på arbetsmarknaden. ”Utsatthet” kunde lika gärna användas; eller ”fenomenal anpassningsförmåga”.
Det som många anställda i dag framhåller som det viktigaste med arbetet — den sociala gemenskapen, att man dag efter dag får umgås med samma arbetskamrater och bli bekräftad och igenkänd — är något som måste offras på flexibilitetens altare.
Lojaliteten med företaget vittrar bort när man inte anställs och blir kvar på samma arbetsplats till pensioneringen. Industrisamhällets dygder, med punktlighet och lydnad och osjälvständighet och underkastelse som hörnstenar, är nu allvarligt hotade.
——
Snarare är det förmågan att snabbt ställa om sig och förmågan att på kort tid anpassa sig till nya förhållanden och tillfälliga arbetskamrater — det senare heter förskönande att man måste visa ”social kompetens” och att man bör demonstrera ”kommunikativ kompetens” — som blir viktig. Om man ska ha en chans på den efterindustriella arbetsmarknaden.
Det är dags att börja hoppa nu.
Lasse Ekstrand (1995:75), Den befriade tiden: Om arbete och medborgarlön. ISBN: 9173746428
Lämna ett svar