Leif GW Persson har fel om polisernas löner

Leif GW Persson vill att poliser ska ha individuell lönesättning. Poliser har dock redan individuell lönesättning, vilket har väckt skarp kritik inom poliskåren.

I förra veckans avsnitt av tv-programmet ”Veckans brott” var statsminister Stefan Löfven (S) gäst. Statsministern fick bland annat frågor om polisernas löner. Leif GW Persson sa i samband med det att han vill att poliser ska ha individuell lönesättning.
– Jag vill också ha en individuell lönesättning, för du ska veta att alla poliser är inte Guds gåva till brottsbekämpningen. Jag tycker att man måste öppna upp för det, att beroende på hur mycket folk jobbar ska de också ha mer betalt. Om de jobbar mer ska de ha mer betalt. Och där finns det ett starkt fackligt motstånd och det är lite knepigt, men det tror jag att man får ändra på, sa Leif GW Persson.

Protokollet från avtalsförhandlingarna i januari visar dock att polisen redan har individuell lönesättning, undantaget nyblivna polisassistenter. Som undertecknad tidigare berättat finns det också en kritik mot att den individuella lönesättningen leder till en ”tystnads- och repressaliekultur” där poliser på olika sätt straffas vid synpunkter, kritik eller frågor om verksamheten.

Liberalismen är liberal bara för företagare

VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom vill stoppa valfriheten när det gäller fackförbund. ”Inte så liberalt, egentligen”, skriver han.

Som undertecknad tidigare berättat vill VLT:s liberale ledarskribent Richard Appelbom begränsa strejkrätten. Detta med anledning av att regeringen vill se över reglerna för att vidta stridsåtgärder i en situation där arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal eller där skälet för att vidta stridsåtgärder är något annat än att uppnå ett kollektivavtal. Richard Appelbom förtydligar vad han menar i dagens VLT.

Det innebär i praktiken att flera fackförbund får svårt att sluta avtal på samma arbetsplats, vilket innebär lite av monopol för de stora organisationerna. Inte så liberalt, egentligen.

Fackföreningarna i Sverige styrs av sina medlemmar och agerar på en fri marknad i den mening att varje arbetstagare har rätt att söka medlemskap i vilken fackförening som helst, eller stå utanför facket.

Liberalism innebär att medborgarna ska ha rätt att exempelvis välja skola för sina barn. Däremot tydligen inte att välja fackförening.

Samtidigt som Richard Appelbom vill begränsa strejkrätten tycker han att det är viktigt att balansen mellan parterna på arbetsmarknaden inte äventyras. Fackförbunden ”ska vara så stora att de också tvingas ta ett övergripande samhällsansvar”. Det är oklart hur det ska gå till. Tvångsanslutning till regimtrogna fackförbund, som i de gamla öststaterna?

Luddig kritik mot lönesättning

Journalistförbundets Jonas Nordling kritiserar att journalister lönesätts utifrån hur många som tecknat prenumeration. Facket är dock för individuell lönesättning.

Jonas Nordling, ordförande i journalistfacket SJF, riktar i Medievärlden kritik mot att så kallade konverteringar används i lönesättningen av journalister:

Listor med avslut kopplade till enskilda artiklar och inslag förekommer, och det finns också exempel på att konverteringar är en grund för lönekriterierna på redaktionen. Du bedöms alltså utifrån hur många som tecknat prenumeration efter ha tagit del av din text eller ditt inslag.

Jonas Nordling menar att den typen av lönesättningen är felaktig eftersom journalistik på en redaktion är ett lagarbete.

Det kommer alltid finnas fler än den med byline som skapar den säljande journalistiken. I vissa fall är dessutom stora delar av texten inlåst, så att konverteringen egentligen sker endast utifrån rubrik och ingress, som ju ofta sätts av någon annan än reportern.

Jonas Nordlings organisation har dock gått med på ett avtal som innebär individuell lönesättning. Följande står i kollektivavtalet för dagspress:

Principer för lönesättning

Lönesättningen ska vara individuell och differentierad samt kopplad till
företagets mål och verksamhetsidé.

Den individuella lönen och löneutvecklingen grundas på
– verksamhetens krav
– arbetsuppgifternas innehåll, svårighetsgrad och ansvar
– uppnådda resultat jämförda med uppsatta mål
– individuell kompetens och engagemang
– förmåga att utveckla verksamheten
– marknadskrafterna

Dessa principer för lönesättning står knappast i motsättning till att en journalist ska avlönas efter antal sålda prenumerationer som dennes arbete har lett till.

Även i yrken som inte lönesätts efter antal ”konverteringar” finns det en utbredd kritik mot att individuell lön är svårt att kombinera med lagarbete. En polis har till exempel berättat att vederbörande aldrig överlämnar ett tips till en kollega, eftersom de individuella resultaten är viktigare än gruppens resultat.

Individuell lönesättning gör det svårare att motverka diskriminering

Med individuell lönesättning har fackets möjligheter att motverka könsdiskriminering försvagats. Det menar Lena Svenaeus, jurist och tidigare jämställdhetsombudsman.

Lagförbudet mot lönediskriminering har inte minskat löneskillnader mellan könen, rapporterade Sydsvenskan förra året. Tidningen intervjuade Lena Svenaeus, forskare på Lunds universitet och tidigare jämställdhetsombudsman.

Lena Svenaeus menar att den individuella lönesättningen har försvagat fackets möjligheter att motverka könsdiskriminering.
– Med den gamla tidens kollektivavtal hade facket reell makt över lönerna, men då utnyttjade de inte den makten. Nu vill de det, men nu har de inte makten, säger hon till Sydsvenskan.

Behärskar skrivande, foto och film

Dagens ansökan: Mittmedia

Du behärskar skrivande, foto och film, och vill utvecklas i samtliga berättartekniker.
Du vill publicera lokaljournalistik i olika kanaler och sprida dina berättelser i sociala medier.
Du är nyfiken och vill vara först med nyheter, och är noggrann med fakta.
Du är multijournalist med journalistutbildning, eller åtminstone en påbörjad sådan, eller erfarenhet från journalistiskt arbete på en nyhetsredaktion.
Du har självklart körkort när du skickar in ansökan.

Individuell lön medverkar till tystnadskultur hos poliser

En undersökning inom polisen i Östergötland visade att de anställda upplevde en ”tystnads- och repressaliekultur”. En del av problemet var den individuella lönesättningen.

Rädsla och tystnad är, enligt kritikerna, konsekvensen av den individuella lönesättningen. Enligt kritiken straffas de som visar missnöje med lägre löner medan de som alltid tillfredsställer chefen blir rikt belönade.1

Den kritiken förekommer till exempel inom poliskåren. En undersökning gjord inom polisen i Östergötland 2016 visade att de anställda upplevde en ”tystnads- och repressaliekultur” där de på olika sätt straffades vid synpunkter, kritik eller frågor om verksamheten.

Några poliser beskrev en konkurrenssituation bland kollegor och en konflikträdsla på grund av den individuella lönesättningen. Detta påverkade även samtalsklimatet, då organisationens värdesättande av följsamma medarbetare gjorde att poliser inte öppet vågade kritisera verksamheten, utan att sådant i stället togs upp i radiobilen med enskilda kollegor. Den individuella lönesättningen fungerade som ett medel för att fostra ”konforma medarbetare”.
– Enda chansen att få de här 2–300 kronorna extra är ju att visa sig lite extra bra och det är inte några obekväma som är det. Utan det blir ju den här som gör sitt och håller tyst, sa en polis som deltog i undersökningen.2

Den tidigare nämnda rädslan och tystnaden har anknytning till en minskad känsla av gemenskap, solidaritet, och strejkvilja. Sammanfattningsvis handlar det om att hemliga och individuella löner skapar en grogrund för misstänksamhet och avundsjuka mellan arbetskamrater, vilket leder till en mer individualistisk attityd på arbetsplatsen.1

Detta bekräftas i den tidigare nämnda undersökningen bland poliser i Östergötland. Förutom upplevelsen av att bli orättvist bedömd, ger några anställda uttryck för hur den individuella lönesättningen försvårar samarbete i verksamheten och snarare bidrar till individuell prestige och konkurrens.
– Det är ett väldigt stort revirtänkande. Det är min karriär och mina resultat, före gruppens resultat. Det är min bestämda uppfattning. Generellt sett, får du ett tips då delar du inte med dig av tipset. För att det är din karriär som gruppchef som går före kollektivet och resultatet. Och det ser jag som ett oerhört stort problem, sa en polis.2

1. Lapidus, John. ”An odd couple: Individual wage setting and the largest Swedish trade union”. I Social Democracy and the Swedish welfare model. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2015.
2. Wieslander, Malin. ”DEN TALANDE TYSTNADEN: Utvärdering om anställdas uttrycksmöjligheter i polisområde Östergötland”. Polisen, 2016. https://polisen.se/PageFiles/640967/Rapport%20Interna%20samtalskulturer%2020160831.pdf.

Hoppas på hjälp från Moderaterna

Som undertecknad tidigare berättat arbetade jag under hösten som frilansjournalist via Frilans Finans. Min förhoppning var att kunna få ersättning från a-kassan de dagar jag inte fick några uppdrag.

Min a-kassa, AEA, valde dock att betrakta mig som företagare i arbetslöshetsförsäkringens mening. A-kassan krävde därför tillbaka tidigare utbetald ersättning och meddelade att all ersättning skulle stoppas om jag inte slutade att arbeta som frilansjournalist.

Undertecknad begärde att a-kassan skulle ompröva sitt beslut. Kassan har meddelat att den står fast vid det tidigare beslutet om återbetalningsskyldighet. Det finns en möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Frilans Finans har dock valt att betala mig den summa pengar som a-kassan kräver. Företaget avråder mig från att överklaga a-kassans beslut eftersom ”utkomsten är såpass osäker”.

Jag antar att Frilans Finans tänker att ett avslag i förvaltningsrätten skulle kunna användas som en sorts prejudikat av a-kassor som vill neka frilansar ersättning. Sedan tidigare finns det både domar som fastslår att egenanställda är att betrakta som anställda och domar som kommit fram till motsatsen.

Frilans Finans hoppas i stället på en politisk lösning av detta problem. Företaget länkar på sin blogg en motion i riksdagen av Moderaternas Ulf Kristersson med rubriken ”Hela Sverige ska jobba”.

Bristen på information pekas vanligen ut som en anledning till att fler inte utnyttjar möjligheten att bli egenanställda. Det finns särskilt behov av att informera om vad det innebär att kombinera egenanställning med ersättning från a-kassan så att osäkerhet om vad som gäller inte gör att arbetssökande avstår från denna möjlighet. Det skulle kunna göras både inom ramen för en nationell studie- och jobbrådgivning samt inom ramen för den nya matchningsfunktion som vi föreslår.

För att fler ska utnyttja möjligheten att bli egenanställda krävs det dock att dessa personer faktiskt ska ha rätt till a-kassa vid deltidsarbetslöshet. Det är oklart om Moderaterna vill att det ska vara så. Samma riksdagsmotion innehåller förslag om att begränsa antalet ersättningsdagar från a-kassan och att möjligheten att få aktivitetsstöd ska upphöra efter tre år. Dessa begränsningar är knappast något som underlättar för egenanställda.

För min egen del får jag nu alltså vänta på att bli utstämplad. A-kassan, som i vanliga fall bestraffar folk som tackar nej till jobb, har i stället bestraffat mig för att jag har arbetat.

Kritik mot individuella löner inför Vårdförbundets kongress

Facket Vårdförbundet har kongress i maj. Många av motionerna innehåller kritik mot den individuella lönesättningen. ”Jag vill se ett system som inte gör människor till konkurrenter med varandra utan i stället gör oss till solidariska medmänniskor”, skriver två medlemmar.

Vårdförbundet, som bland annat organiserar sjuksköterskor, kommer att ha kongress i Uddevalla den 14 till 17 maj. Undertecknad har bläddrat igenom de motioner som hittills kommit in. Många motioner handlar om lönesättningen. Åtminstone fem av dessa motioner innehåller kritik mot den individuella lönesättningen. Flera föreslår att införa någon sorts tarifflön, som även kallas lönetrappa.

Två medlemmar föreslår att:

Vårdförbundet ska avstå individuell lönesättning till förmån för kollektivt avtalade löner. Häri ska ingå tariffer där erfarenhet, utbildning och ansvarsområden premieras i lön.

Fyra medlemmar föreslår att modellen med individuell lönesättning ska utredas.

Modellen försvårar sammanhållning mellan oss sjuksköterskor då vi i praktiken konkurrerar om andelar av samma löneutrymme, vi kan bara få mer på bekostnad av att en kollega får mindre. Detta i kombination med svårtolkade och godtyckliga lönekriterier leder ofta till dålig stämning kollegor emellan.

I en motion undertecknad av 15 medlemmar föreslås det att:

Vårdförbundet ska arbeta för en strukturerad lönetrappa som gäller nationellt och utgår från erfarenhet, kompetens, utbildning och extra arbetsuppgifter.

I en motion undertecknad av 15 andra medlemmar föreslås det att:

en tydlig obegränsad lönetrappa införs där varje medarbetares kunskaper och erfarenheter tas tillvara.

Ytterligare två medlemmar föreslår:

Att tjänsteår ska garantera en viss lön.

Att erfarenhet ska löna sig.

Att detta skall förhandlas centralt med högre lönepåslag utifrån tjänsteår.

I motiveringen till den sistnämnda motionen står det bland annat:

Jag vill se ett system som inte gör människor till konkurrenter med varandra utan i stället gör oss till solidariska medmänniskor. Ett system där människor befrias från deras subjektiva bedömningar och där ingen är herre och ingen är tjänare. Jag önskar mig ett fackförbund som kämpar för att principen om människors lika värde inte förblir en abstrakt princip utan en verklig realitet.

HR är chefernas härskarteknik

Human Resources, HR, är en ideologi som går ut på att öka chefernas makt. Det viktigaste redskapet är individuell lönesättning. Det menar den norske fackföreningsmannen Stein Stugu.

Stein Stugu, "Du har sparken!". Foto: Erik Hjärtberg
Stein Stugu, ”Du har sparken!”. Foto: Erik Hjärtberg

Den som har arbetat eller sökt arbete på ett större företag de senaste åren har sannolikt varit i kontakt med HR-avdelningen. HR står för Human Resources, mänskliga resurser. Detta är dock mer än ännu ett onödigt engelskt låneord.

Enligt Stein Stugus bok ”Du har sparken!” (ISBN: 9788283420326) är HR i själva verket en ideologi som går ut på att styra de anställda och öka chefernas kontroll. Det viktigaste redskapet inom HR är individuell lönesättning eftersom det flyttar fokus dit arbetsköparen vill ha det. Lönen blir i stället för arbetarens andel av värdeskapandet, en belöning för prestation. Och vad som är en bra prestation definieras av cheferna.

När fokus vrids till den enskildes prestationer, försvagar det arbetarens kamp för att höja allas löner. När det är chefernas syn på rättvisa kombinerat med vad de ser som nyttigt, som avgör den enskildes lön, har kollektivet mist sin betydelse.

Det råder dock oenighet om huruvida det är förnuftigt med en individuell och prestationsbaserad lön. Även på den norska handelshögskolan Bedriftsøkonomisk Institutt finns uppfattningen att individuell lön inte främjar verksamheten. Några av problemen är:

  • Individuell lön försvagar motivationen och bidrar till att lönen blir målet för det man gör, i stället för arbetet i sig.
  • Individuell lön baserat på prestation gör det viktigt att prestera bättre än andra. I praktiken står det ofta i vägen för samarbete om gemensamma mål.
  • Individuell lön flyttar fokus från verksamhetens behov till det du måste göra för att förbättra din egen lön.
  • Om du når dina mål och får högre lönepåslag kommer motivationen att försämras kraftigt om du inte når målen nästa år och får lägre lönepåslag.

Individuell lön kan användas som belöning men också som straff. Det förekommer ofta att fackligt förtroendevalda inte får samma lönepåslag som de andra.

En förtroendevald som säger sig ha straffats på detta sätt pekar på följande problem med individuell lönesättning:

  • Även om individuell lönesättning är bra i teorin så är det praktiska genomförandet svårt problematiskt.
  • Många chefer klarar inte av att sätta löner.
  • Många chefer har problem med att objektivt värdera de anställda. Ju längre ner i hierarkin du befinner dig, desto svårare är det att värdera din insats.
  • Att lönerna är hemliga gör det svårare att rätta till felaktigheter.

Boken avslutas med ett antal förslag på strategier för att stärka fackföreningsrörelsen i den rådande situationen. Överlag vill Stein Stugu på olika sätt öka medlemmarnas inflytande i facket. Något som fackligt förtroendevalda särskilt måste understryka i sin argumentation är att en kompromiss är en kompromiss.

En kompromiss är aldrig ett uttryck för parternas, chefernas eller de förtroendevaldas högsta önskan. Därför är det farligt att ge intrycket av att det är det. Det finns ofta en stark tendens till att förtroendevalda argumenterar för en kompromiss de har gått med på, med att alla delar i avtalet är bra. Detta kan skada fackföreningarna. Det kan leda till att de anställda uppfattar fackets förtroendevalda som chefernas förlängda arm, eller i värsta fall till att de förtroendevalda inte försöker förändra något.

Oenighet är bra och det är viktigt att alla fackets medlemmar kan delta i diskussioner med den största möjliga tillgången till kunskap.

Stein Stugu har en bakgrund som fackligt förtroendevald och vänsterpolitiker.

Väntar på att bli utstämplad

År 2006 fick jag för första gången betalt för att skriva i en tidning, som frilansskribent. Det dröjde emellertid inte länge förrän jag fick problem med min a-kassa. Den som har tillfälliga anställningar har möjlighet att till exempel arbeta en vecka, få ersättning från a-kassan nästa vecka, och arbeta igen den tredje veckan. Att arbeta som frilansjournalist jämställer dock a-kassorna med företagande i den mening att du som frilansjournalist inte kan få ersättning från a-kassan de dagar du är utan uppdrag. Under de följande åren tog jag därför bara frilansuppdrag som ett extraknäck, när jag hade min försörjning tryggad på annat sätt.

Numera finns Frilans Finans och andra så kallade egenanställningsföretag som erbjuder en möjlig lösning på detta problem. Den som är frilans kan då ta en anställning hos egenanställningsföretaget och låta företaget få fakturera uppdragsgivarna mot viss provision. Eftersom frilansen då är anställd borde vederbörande också ha rätt att få ersättning från a-kassan vid deltidsarbetslöshet.

Med anledning av detta började undertecknad i höstas att arbeta som frilansjournalist via Frilans Finans. Min a-kassa, AEA, har dock valt att betrakta mig som företagare. A-kassan har därför krävt tillbaka tidigare utbetald ersättning och meddelade att all ersättning stoppas om jag inte slutar att arbeta som frilansjournalist.

Jag har formellt begärt att a-kassan ska ompröva sitt beslut. Så länge beslutet står fast ser undertecknad dock ingen annan lösning än att tillfälligt sluta arbeta som frilansjournalist.

Det finns dock en tänkbar lösning i framtiden. När mina ersättningsdagar från a-kassan är slut har jag i stället möjlighet att få aktivitetsstöd från Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen har meddelat att det inte finns några hinder för att få aktivitetsstöd och samtidigt ha en egenställning på deltid.